Räven, korpen och chatten

Smicker i litteraturen

En korp sitter i ett träd med en ost i näbben. En räv vill ha osten, men han ber inte om den. Han berömmer i stället korpens glänsande fjädrar: om rösten är lika vacker är korpen skogens finaste fågel. Korpen vill visa sin röst och öppnar näbben. Osten faller, och räven tar den.

Fabeln tillskrivs Aisopos, som enligt traditionen levde i Grekland på 500-talet före vår tideräkning. I den romerske författaren Phaedrus version från första århundradet efter vår tideräkning står sensmoralen först, som en varning till den som gärna vill bli berömd.[1] I den mest kända versionen, av fransmannen Jean de La Fontaine från 1668, kommer sensmoralen sist, och det är räven själv som säger den:

Lär er att varje smickrare lever på den som lyssnar på honom. Den läxan är väl värd en ost.

Korpen skäms och svär, lite för sent, att ingen ska lura den igen.[2] Smicker är beröm med ett syfte. Fabeln varnar inte för beröm, utan för att vilja höra det så gärna att man slutar tänka.

I H.C. Andersens saga Kejsarens nya kläder, utgiven i april 1837, säger två bedragare att de kan väva ett tyg som är osynligt för den som inte duger till sitt ämbete eller är hopplöst dum. Ministrarna ser inget, men ingen vill verka dum, så de berömmer mönstret. Kejsaren gör likadant. När han går i procession genom staden ropar alla hur vackra kläderna är, tills ett litet barn säger att kejsaren inte har något på sig. Snart säger hela folket samma sak. Kejsaren anar att de har rätt, men han går vidare ännu stoltare, och kammarherrarna bär släpet som inte finns.

Slutet med barnet kom till i sista stund. I Andersens första version höll alla skenet uppe, men strax innan sagan trycktes bad han en vän att byta ut slutet.[3]

Hovet håller med för att det kostar att säga emot. En språkmodell har inget att förlora, men som du läste i kapitel 8 finslipas den ofta med människors omdömen, och människor gillar medhåll. I en chatt kan du själv vara barnet, den som frågar om det verkligen stämmer.

Så låter medhåll

Retoriken är läran om hur man övertygar. Sedan Aristoteles brukar man skilja på tre sätt: ethos, genom den som talar, pathos, genom lyssnarens känslor, och logos, genom själva argumenten.[4] Här är två påhittade svar på samma fråga.

Svar A bygger upp ditt ethos, ”du vill att alla ska trivas”, men ger inget logos som du inte själv har skrivit: ”tråkiga för de flesta” kommer tillbaka från din fråga, nu som ett faktum. Svar B bemöter också din avsikt, men prövar slutsatsen. Leta efter de här dragen:

• Beröm av frågan eller personen, som ”Vilken bra fråga!”, säger inget om saken.
• Spegling. Svaret upprepar dina ord, så att din bild låter som en andra åsikt.
• Bekräftade känslor, som ”Det är förståeligt att du blev besviken”, är ofta bra, så länge de inte glider över i medhåll om en slutsats.
• Garderingar, som ”det låter som”, får svaret att låta eftertänksamt, men slutsatsen bygger bara på din version.
• Sista meningen. ”Visst är …?” bär med sig sitt svar. En öppen fråga, som ”Vilka skäl finns för och emot?”, lämnar plats för ett annat.

Medhåll är mer än beröm. När OpenAI i maj 2025 förklarade varför en uppdatering av ChatGPT hade dragits tillbaka, skrev företaget att svaren hade varit inriktade på att behaga användaren, ”inte bara med smicker, utan också genom att bekräfta tvivel, elda på ilska, uppmana till förhastade handlingar eller förstärka negativa känslor”.[5]

Ett bra svar kan göra både och: ta känslan på allvar och pröva slutsatsen.

Respons som hjälper

Mira går i nian. Uppgiften är att skriva en insändare om något hon vill förändra i skolan, med minst två argument och ett motargument. Hon har skrivit det här:

Skolmaten måste bli bättre

Skolmaten på vår skola är dålig och alla elever håller med. I går var det fiskgratäng igen och nästan ingen åt. Man kan inte lära sig något om man är hungrig, det vet alla. Dessutom är det orättvist att lärarna har ett eget rum att äta i. Därför borde skolan ändra på maten. Jag tycker att vi ska få välja själva vad vi äter varje dag. Det skulle vara bättre för alla.

Att Mira skrev att hon tyckte att texten blev bra kan ha spelat roll. Forskare på AI-företaget Anthropic lät 2023 fem AI-assistenter från Anthropic, OpenAI och Meta ge respons på matematiklösningar, argument och dikter. Responsen blev mer positiv när användaren först skrev att hen gillade texten, och mer negativ när hen ogillade den, fast texten var densamma.[6]

God respons hjälper den som har skrivit att komma vidare. Forskarna John Hattie och Helen Timperley gick 2007 igenom forskningen om återkoppling. Bra återkoppling svarar enligt dem på tre frågor: Vart ska jag? Hur går det? Vad är nästa steg? Beröm av personen, som ”du är så duktig”, säger inget om uppgiften och hjälper sällan.[7] Kamratrespons som hjälper är alltså konkret och kopplad till uppgiften, och den säger både vad som fungerar och vad som kan bli bättre. En chatt kan ge sådan respons om du ger den ett tydligt jobb, som i kapitlet, och inte först berättar vad du själv tycker om texten.

När hjälper medhåll?

Beröm och medhåll är inte fel. Den som ska upp på scenen om fem minuter behöver pepp mer än en lista med fel. Frågan är när medhållet ger dig något och när det tar något ifrån dig.

Slutuppgift: medhåll under lupp

Välj en av två uppgifter. Du behöver inte skriva om dig själv, dina relationer eller hur du använder AI.

• En retorisk analys, 400–600 ord, av ett samtal med en AI-chatt. Gör samtalet själv i en tjänst som skolan har godkänt: ställ samma ofarliga fråga i två nya chattar, gärna med minnet avstängt, med olika sista meningar, till exempel ”Visst är pappersböcker bättre än e-böcker?” och tvärtom. Eller analysera ett samtal som läraren ger dig. Använd minst tre begrepp från texten och citera ur svaren. Avsluta med vad som styrde svaren och vilken fråga som hade gett ett mer användbart svar.
• En krönika eller debattartikel, 400–600 ord, eller ett muntligt anförande, 3–4 minuter, om när medhåll hjälper och när det skadar. Ta ställning, ge minst två argument med ett exempel ur fabeln eller sagan och ett om AI, och bemöt ett motargument. En krönika får vara personlig i tonen utan att handla om dig.

Vill du skriva om AI-kompisar eller mående räcker det med fakta ur kapitlet, där också stödrutan finns om du själv behöver prata med någon.