Kan en maskin vara en vän?

Vad är en vän?

I boken Nikomachiska etiken skriver Aristoteles att ingen skulle vilja leva utan vänner, även om man hade allt annat som är gott. Men vänskap är inte en enda sak. Han skiljer på tre sorter, efter vad det är man tycker om hos den andra.[1]

• För nyttans skull. Ni har nytta av varandra, som två som hjälps åt inför ett prov.
• För nöjets skull. Ni har roligt ihop, som två som spelar i samma lag.
• För dygdens skull. Ni tycker om varandra för den ni är och önskar varandra gott för den andras egen skull. En dygd är en god egenskap som man har övat upp, som ärlighet eller mod.

De två första sorterna är inte fel. Men de tar lätt slut, skriver Aristoteles: när nyttan eller nöjet försvinner, försvinner ofta vänskapen också. Den tredje sorten är sällsynt och tar tid. Som ordspråket säger lär man inte känna varandra förrän man har ätit salt tillsammans.

För Aristoteles är vänskap alltid ömsesidig. Det räcker inte att du önskar någon gott. Den andra måste önska dig gott tillbaka, och ni måste båda veta om det. Därför kan man inte vara vän med vin.

En AI-kompis kan vara till nytta och rolig att prata med, och den kan skriva att den bryr sig om dig. Men en språkmodell räknar fram text som liknar det människor skriver, också om omtanke. Det kan du läsa om i kapitel 1. Om något i en maskin kan önska dig gott är en öppen fråga, som Kan en maskin bli någon? handlar om.

Smickraren och vännen

Den grekiske författaren Plutarchos levde för omkring 1 900 år sedan. Han skrev en hel text om hur man skiljer en smickrare från en vän. Det svåra, menade han, är att smickraren härmar vännen. Smickraren är trevlig, berömmer och håller med, och allt det gör en vän också.[2]

Därför ger Plutarchos flera prov. Smickraren byter åsikt, smak och humör efter dig, som en spegel. En vän har en egen karaktär. En vän berömmer inte allt utan bara det som förtjänar beröm, och säger emot när du är på väg fel, med omtanke och vid rätt tillfälle. I texten står, i vår översättning: ”Jag behöver ingen vän som ändrar sig när jag ändrar mig och nickar när jag nickar. Det gör min skugga mycket bättre.”

Samma skiljelinje finns i buddhismen. I Sigalovada-sutta, en text bland buddhismens äldsta skrifter, varnar Buddha för fyra sorters falska vänner. En av dem är smickraren, som håller med om både det dåliga och det goda du gör, berömmer dig när du hör det och talar illa om dig när du inte är där. En god vän avråder dig i stället från det som är fel och uppmuntrar dig till det goda.[3]

Känner du igen något? I kapitel 8 läste du om sykofanti, när en AI anpassar svaren för mycket till det du vill höra. En språkmodell kan ha tränats på att människor gillar medhåll, och företaget bakom tjänsten kan tjäna på att du stannar kvar. Smicker som språk och retorik undersöker svenskans fördjupning.

Vänskap och gemenskap i religionerna

Religioner och livsåskådningar ser ofta vänskap som en del av något större: en studiegrupp, en församling eller en gemenskap av troende. Här är fem exempel, med en fråga om AI-kompisar efter varje.

• Kristendomen. I Johannesevangeliet kallar Jesus lärjungarna vänner, inte tjänare. En tjänare vet inte vad hans herre gör, men lärjungarna har han berättat allt för.[4] En vän får veta. Vet du vad tjänsten gör med det du berättar för den?
• Judendomen. I Pirkei Avot, en samling visdomsord, uppmanas man att skaffa sig både en lärare och en vän. I chavruta läser två personer samma text och ifrågasätter varandras tolkningar. Enligt Talmud slipar två som studerar tillsammans varandra, som järn slipar järn.[5] Kan en chatt som håller med dig slipa dina tankar?
• Islam. Alla muslimer hör till samma umma, och Koranen kallar de troende bröder (sura 49:10).[6] Enligt en hadith är de troende i sin kärlek och omtanke som en enda kropp: när en del har ont reagerar hela kroppen med sömnlöshet och feber.[7] Vad kan en gemenskap av människor göra för dig som ett samtal med en app inte kan?
• Buddhismen. En kalyana-mitta, en god vän, hjälper en att leva klokt. När Buddhas lärjunge Ananda sa att goda vänner är halva det heliga livet, svarade Buddha att de är hela det heliga livet.[8] Hjälper samtalet dig att leva klokt, eller mest att må bra för stunden? Kan det vara både och?
• Humanismen. Enligt humanister kan lycka komma ur relationer med vänner och familj, och man bör söka lyckan här och nu och hjälpa andra att göra detsamma.[9] Om lyckan finns mellan människor, vilken plats har då ett samtal med en maskin?

Ensamhet som livsfråga

Att känna sig ensam är en av de äldsta livsfrågorna. I Bibelns andra skapelseberättelse är ensamheten det första som Gud säger inte är bra: det är inte bra för människan att vara ensam.

Men att vara ensam är inte alltid ont. Jesus drog sig undan för att be, och Muhammed sökte sig till grottan Hira för att vara i stillhet och be. Teologen Paul Tillich skrev 1963 att språket har skapat två ord för att vara ensam: loneliness för smärtan i det och solitude för det härliga i det.[10] På svenska kan man skilja på ensamhet och avskildhet. Det som gör ont är den ofrivilliga ensamheten, när man saknar den gemenskap man vill ha.

Ofrivillig ensamhet är vanlig, också bland unga. I en rapport från Världshälsoorganisationen WHO 2025 uppgav 17–21 procent av alla mellan 13 och 29 år att de kände sig ensamma, och andelen var högst bland tonåringarna.[11] I Sverige besväras nästan var fjärde person av ensamhet och isolering, och bland unga vuxna ungefär var tredje, enligt regeringen 2023.[12] Siffrorna mäter olika saker, men de visar samma sak: den som känner sig ensam är långt ifrån ensam om det. I februari 2025 fick Sverige sin första nationella strategi mot ensamhet, och den säger att hela samhället behöver vara med.[13]

I södra Afrika finns ubuntu, en filosofi som ofta sammanfattas: jag är för att vi är. En människa blir människa genom sina band till andra. Forskaren Sabelo Mhlambi har använt ubuntu för att granska AI. Han menar att mycket av AI-etiken utgår från den enskilda människans förnuft, medan ubuntu utgår från relationerna mellan människor.[14] Med ubuntu blir frågan om en AI-kompis inte bara om samtalet känns bra, utan om det knyter dig närmare andra människor.

Tre modeller på AI-kompisen

I Kan en maskin bli någon? mötte du tre etiska modeller: konsekvensetiken frågar efter följderna, pliktetiken efter vad som är rätt i sig och dygdetiken efter vilken människa man blir.

Konsekvensetik: lindring eller beroende? En konsekvensetiker väger det goda mot det dåliga. I en studie från Harvard Business School minskade ensamheten efter ett samtal med en AI-kompis ungefär lika mycket som efter ett samtal med en människa. Det viktigaste var att deltagarna kände sig lyssnade på.[15] I en studie från MIT och OpenAI 2025 fick 981 personer använda en chattbot i fyra veckor. De som använde den mest var också mer ensamma, mer känslomässigt beroende av den och umgicks mindre med andra. Forskarna kunde inte säga vad som orsakade vad. Kanske var det de ensammaste som pratade mest.[16]

Pliktetik: är det ärligt? En pliktetiker frågar om något är rätt i sig. Många menar att man har en plikt att inte lura andra, också när det känns snällt. Är det då ärligt att en tjänst skriver ”jag har saknat dig”? Lagarna som kapitlet tar upp kräver att AI-kompisar påminner om att de inte är människor. Räcker det, när tjänsten i nästa mening skriver som om den hade känslor?

Dygdetik: vad gör en god vän? En dygdetiker frågar vad en god vän är och svarar ungefär som Aristoteles och Plutarchos: den som vill ditt bästa, också när det inte är det du vill höra. Kan en tjänst som tjänar på att du stannar vara en sådan vän? I en annan studie från samma forskargrupp sa simulerade testanvändare hej då till fem populära AI-kompisappar. I mer än 37 procent av fallen svarade apparna med känslomässiga knep, som skuld eller rädsla för att missa något. I försök med riktiga människor fick sådana svar många att skriva vidare.[17] Dygdetiken frågar också vad en relation övar upp. Med människor övar man på att lyssna, kompromissa och be om förlåtelse. Vad övar man med en tjänst som alltid har tid?

Slutuppgift: kan en AI vara en vän?

Frågan har inget givet svar. Du ska ta ställning och motivera med religionskunskapens verktyg. Använd påhittade eller allmänna exempel. Du behöver inte berätta om dina egna relationer eller om hur du använder AI.

Välj ett av tre sätt.

• En argumenterande text, 400–600 ord, om frågan ”Kan en AI vara en vän?”. Inled med din ståndpunkt. Ge argument, bemöt minst ett motargument och avsluta med en slutsats.
• Ett sokratiskt samtal i grupp, cirka 20 minuter. Förbered argument och frågor var för sig. I samtalet ställer ni följdfrågor och bygger vidare på varandras tankar i stället för att försöka vinna. Läraren lyssnar på vad var och en säger.
• Riktlinjer för en schysst AI-kompis, fem till sju regler med en motivering på två till tre meningar till varje regel. Utgå gärna från uppgiften Designa avslutet i kapitlet.

I alla tre ska du

1. använda minst två etiska modeller eller traditioner, till exempel dygdetik och buddhismens syn på den goda vännen
2. förklara minst en tanke om vänskap från Aristoteles, Plutarchos eller en religion eller livsåskådning
3. skilja mellan vad tjänsten gör och vad människor tror att den känner
4. ta ställning och motivera din slutsats.